Allt slit blev i går så jävla värt det. Alla timmar i hallen, allt kämpade och alla besvikelser kändes helt plötsligt inte lika jobbiga och förjäves. För utan allt detta skulle vi inte vunnit den där finalen. Utan alla timmar i hallen skulle vi inte våga lita på varandra. Utan allt kämpande i ett antal säsonger hade inte kunnat spela det spel vi spelade. Och utan en rad tredjeplatser och den återkommande känslan av att ha mer att ge skulle inte viljan att vinna varit lika stark. Revanchlusten och strävan efter att visa hur bra vi egentligen är gjorde att vi tillsammans gick in med inställningen "Vi tänker inte förlora". Tillsammans vann vi ett SM-guld, tillsammans visade vi vad vi går för och tillsammans hade vi världens bästa helg.