Idag hamnade jag mitt i en konversation som fick mig att må så himla dåligt. Jag är vanligtvis en optimistik person som vill tro på framtiden. Men när jag idag helt plötsligt var omringad av vuxna människor som starkt var emot de uppmärksammade förändringarna i Pippi Långtrump samt försvarade rätten att benämnda chockladboll med ett annat namn, då blev jag rädd. Och när en av dem med gått samvete sa "Hon är precis sådär blyg och försiktig som tjejer ska vara" om sitt lilla barnbarn gick det upp för mig hur långt vi faktiskt har kvar till en värld där människor är lika mycket värda, på riktigt.

 

Kan ju egentligen inte tacka människorna med dessa åsikter, men de har i alla fall gjort mig fast besluten att göra något åt problemet. Jag vill inte se barn växa upp i en könsroll. Jag vill inte se människor särbehadlas för att de råkar ha ett specifikt kön, utseende eller namn. Jag vill leva i en värld där människans värde inte är begränsat, utan en självklarhet.

 

Även om jag egentligen hade velat ha Genusvetenskap på min egen kursplan när jag gick i skolan och fler vuxna som förebilder i antirasistiska frågor, är jag som sagt en optimistisk person och fortfarande lever med hoppet om att alla människor en dag ska förstå.

 

Jag tänker inte vara tyst längre.